Jäkla skitvinter vad jag hatar detta!! Kl 12,50 packade jag in alla ungar i bilen för att bege oss till BVC där Noelle hade tid för läkarkontroll & vaccinationssprutor kl 13,00 Men tror ni att bilen startade??? **NOT** Trots motorvärmare i flera timmar innan den tänkta avfärden, men inte hjälpte det när det var nästan 30 grader kallt.
Kastar mig över till vår andra bil, för att se om den startar vilket jag egentligen redan vet innan jag har försökt att den inte kommer att göra. Dieselbil utan motorvärmare, -30 grader....nä mycket riktigt skulle inte tro det...stendöd...
Inte ens med hjälp av en arbetskollega till Pierre & startkablar hoppar den igång **suck** Ringer BVC som bara har en telefonsvarare & meddelar på den att vi kommer så fort vi kan när vi har fått tag på en bil som startar.
Ringer mamma som turligt nog bara bor 50 meter ifrån oss å frågar om hon kan skjutsa oss. Det kan hon MEN ett problem med deras bil är att det är en 2 dörrars sportbil!! Med andra ord, inte gjord för en barnfamilj. Så de stora barnen får snällt klä av sig & stanna hemma med pappa medans jag med våld TRYCKER in Noelles barnstol i baksätet på vrålåket. Till slut kommer vi i alla fall fram till BVC ca 30 minuter försenade & BVC tanterna har inte hunnit lyssna av telefonsvararen så de visste inte varför vi var försenade men vi fick komma in rätt snabbt i alla fall & väga lillkråkan som nu i alla fall tagit sig över 6 kilos gränsen :) (6175 g & 62,5 cm lång) Aron vägde drygt 8500 g när han var 5,5 månader, så det är en viss storleksskillnad. Men Aron använde mig som napp så han åt ju i stort sett heeeela tiden, medan Noelle äter det hon ska & sedan föredrar att snutta på nappen istället.
Noelle fick även sina andra vaccinationssprutor & en läkargenomgång. Allt såg fin fint ut förstås :)
Efter BVC krånglar jag tillbaka Noelle i barnstolen som fick sitta kvar i bilen, slår Noelles huvud i bilbarnstolen & mitt eget i biltaket, Noelle gråter & jag svettas men tillslut har jag fått ner henne i den & spänt fast henne så gott det går.
Måste även in på Coop en sväng så samma procedur där igen med att först få ur ungen ur bilen & sedan tillbaka in igen....Stackars barn.
Sista turen går sedan ut till mitt jobb (eller fd jobb numera), men då somnar lillkråkan i alla fall (troligen av utmattning) & mamma väntar i bilen med henne medan jag springer in & skriver på mitt uppsägningskontrakt. Å, jag kände direkt när jag kom in där att jag har fattat ett helt riktigt beslut. Visst har jag haft det bra där, men det är dags att gå vidare nu & tillfället jag fick kommer aldrig igen känns det som.
//Marina, Mamma till 3 ♥♥♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar