//Marina, Mamma till 3 ♥♥♥
onsdag 16 december 2009
tisdag 15 december 2009
Igår var första dagen för Aron på skolan efter operationen & det gick jättebra! Å han är så gullig! Han fick ett pannband efter att han tog av bandaget som han ska ha på nättera i 14 dagar till men på dagarna behöver han inte ha något, men eftersom det är så lätt för hans kompisar i skolan att glömma bort att han opererat sina öron & fortfarande är väldigt känslig i dem (gör ont på honom om man råkar komma åt dem) så sa vi att han kanske kunde ha pannbandet på sig i skolan så syns det ju lite mer att han har gjort operationen & kompisarna kommer förhoppningsvis ihåg det lite bättre när de ser pannbandet. Vi tänkte att han kanske skulle tycka det var pinsamt, men han sa bara Ok då, så nu låter han det sitta på i skolan. Han har det även alltid när han är ute under mössan, så att det inte kommer ludd från mössan bak på stygnen ;)
Senare på kvällen igår var vi iväg på Arons klass Luciafirande. Aron var tomte & var med & sjöng så duktigt & kunde alla sångerna trots att han nästan varit borta från skolan i 2 veckor & inte varit med de andra & övat. Efter skönsången intog alla föräldrar & barn skolans matsal för att där avnjuta vårt eget medhavda fika. Där kunde man även köpa bröd i påsar som barnen bakat själva + att man kunde köpa lotter. Å, det ställer man ju självklart upp på att köpa & hoppas att alla barnen får göra något skoj för pengarna sedan.
Igår (det var mycket igår :) Då kom Buster hit & ska vara här till den 23:e dec. Barnen är överlyckliga & Buster med tror jag för de leker med honom heeeela tiden & han äääälskar det :)
I´m dangerous! ;)
//Marina, Mamma till 3 ♥♥♥
Senare på kvällen igår var vi iväg på Arons klass Luciafirande. Aron var tomte & var med & sjöng så duktigt & kunde alla sångerna trots att han nästan varit borta från skolan i 2 veckor & inte varit med de andra & övat. Efter skönsången intog alla föräldrar & barn skolans matsal för att där avnjuta vårt eget medhavda fika. Där kunde man även köpa bröd i påsar som barnen bakat själva + att man kunde köpa lotter. Å, det ställer man ju självklart upp på att köpa & hoppas att alla barnen får göra något skoj för pengarna sedan.
Igår (det var mycket igår :) Då kom Buster hit & ska vara här till den 23:e dec. Barnen är överlyckliga & Buster med tror jag för de leker med honom heeeela tiden & han äääälskar det :)
I´m dangerous! ;)//Marina, Mamma till 3 ♥♥♥
fredag 11 december 2009
Bandaget är borta & öronen fria!
Så var Arons bandage borta & hans "nya" öron framme i dagsljus :)
Ja, idag var det alltså äntligen dags för Arons öron att komma ut i det fria, de har ju kliat en del där under bandaget. Aron sa inte så mycket men, det märktes på honom att han tyckte det var skönt. Han kollade sig i spegeln som hastigast på sjukhuset, men han ville inte titta så länge. Gissar det det känns ovant för honom, han vart ju verkligen olik sig! Men här hemma ikväll har han smugit fram till spegeln flera gånger & kikat mer & mer & han verkar faktiskt väldigt nöjd med resultatet, å det känns så skönt i mitt mammahjärta & det är ju oxå det enda som betyder något, att HAN är nöjd. Inte vi i hans omgivning utan just hans själv. Å, doktorn & sköterskan sa åt honom att han ska försöka att röra så lite som möjligt bakom på öronen eftersom stygnen fortfarande sitter kvar, så det har han varit VÄLDIGT noga med nu ikväll! Han ville att jag skulle knäppa kort bakom öronen så han fick se stygnen, men jag fick mig en avhyvling av honom när jag tänkte ta i örat lite lite grann för att kunna få en bra bild. Då sa han; mem du vet ju vad de sa, VI FÅR INTE RÖRA!, men efter att ha tvättat & spritat händerna så fick jag röra pyttelite så jag fick en bild i alla fall :) Å, coolt sa han när han såg bilden; -har de sytt med ståltråd? -Nä, det är speciell sjukhustråd, sa jag; -jaha, sjukhustets ståltråd sa då Aron ;)
Å, tack snälla snälla doktor Odd Lind! :) Vi hoppades alla att det skulle bli lite mindre utstående öron men inte kunde vi drömma om detta fantastiska resultat!
//Marina, Mamma till 3 ♥♥♥
Ja, idag var det alltså äntligen dags för Arons öron att komma ut i det fria, de har ju kliat en del där under bandaget. Aron sa inte så mycket men, det märktes på honom att han tyckte det var skönt. Han kollade sig i spegeln som hastigast på sjukhuset, men han ville inte titta så länge. Gissar det det känns ovant för honom, han vart ju verkligen olik sig! Men här hemma ikväll har han smugit fram till spegeln flera gånger & kikat mer & mer & han verkar faktiskt väldigt nöjd med resultatet, å det känns så skönt i mitt mammahjärta & det är ju oxå det enda som betyder något, att HAN är nöjd. Inte vi i hans omgivning utan just hans själv. Å, doktorn & sköterskan sa åt honom att han ska försöka att röra så lite som möjligt bakom på öronen eftersom stygnen fortfarande sitter kvar, så det har han varit VÄLDIGT noga med nu ikväll! Han ville att jag skulle knäppa kort bakom öronen så han fick se stygnen, men jag fick mig en avhyvling av honom när jag tänkte ta i örat lite lite grann för att kunna få en bra bild. Då sa han; mem du vet ju vad de sa, VI FÅR INTE RÖRA!, men efter att ha tvättat & spritat händerna så fick jag röra pyttelite så jag fick en bild i alla fall :) Å, coolt sa han när han såg bilden; -har de sytt med ståltråd? -Nä, det är speciell sjukhustråd, sa jag; -jaha, sjukhustets ståltråd sa då Aron ;)
Å, tack snälla snälla doktor Odd Lind! :) Vi hoppades alla att det skulle bli lite mindre utstående öron men inte kunde vi drömma om detta fantastiska resultat!
//Marina, Mamma till 3 ♥♥♥
torsdag 10 december 2009
Smygande gubbar på gården eller?
Imorse dundrade det till utanför vårt köksfönster, jag stod med ryggen till & vart fulkommligt livrädd! Jag kollade ut & såg 2 pannlampor irra omkring där ute & det tog nog någon sekund innan jag fattade vilka det var. Det var ju snickarna! De skulle komma efter lunch vad jag hade förstått men de kom redan kl 7 i bäcksvarta mörkret & började riva ut våra fönster! Men inte gjorde det ett endaste dugg att de kom så tidigt, det var bara bra, för då hann de ju längre idag :)
De har redan hunnit byta ut 5 stora fönster + toalettfönstret, och det blir SÅ JÄKLA SNYGGT!!!
Det blir sådan skillnad så det är inte klokt & ändå så är de inte alls klara ännu. Allt finsnickeri som lister o dyligt är kvar men man ser ju jättebra hur det kommer att bli ändå, å det bästa av allt är att det blir PRECIS som jag hade tänkt mig :)
Imorgon får det fortsätta snickra utan min övervakning (de tycker de säkert är skönt ;) för då far Aron, Noelle & jag till Hudik igen. Denna gång för att det är dags för Aron att ta bort bandaget. Jag kan inte fatta att vi redan är här nu, vid målet! Visst det kommer att ta någon månad innan man helt kan se slutresultatet, innan all svullnad & blåhet är borta men att slippa bandaget kommer att bli underbart för honom!
//Marina, Mamma till 3 ♥♥♥
De har redan hunnit byta ut 5 stora fönster + toalettfönstret, och det blir SÅ JÄKLA SNYGGT!!!
Det blir sådan skillnad så det är inte klokt & ändå så är de inte alls klara ännu. Allt finsnickeri som lister o dyligt är kvar men man ser ju jättebra hur det kommer att bli ändå, å det bästa av allt är att det blir PRECIS som jag hade tänkt mig :)
Imorgon får det fortsätta snickra utan min övervakning (de tycker de säkert är skönt ;) för då far Aron, Noelle & jag till Hudik igen. Denna gång för att det är dags för Aron att ta bort bandaget. Jag kan inte fatta att vi redan är här nu, vid målet! Visst det kommer att ta någon månad innan man helt kan se slutresultatet, innan all svullnad & blåhet är borta men att slippa bandaget kommer att bli underbart för honom!
//Marina, Mamma till 3 ♥♥♥
onsdag 9 december 2009
Nä fy sjutton vad äckligt tyckte lillan!
För ett tag sedan fick Noelle smaka på lite mosad potatis med en skvätt bröstmjölk i, å bilderna nedan visar ju hur "gott" hon tyckte det var. Kan gissa att hon inte är direkt sugen på att testa det igen inom den närmsta framtiden i alla fall ;-)
//Marina, Mamma till 3 ♥♥♥
tisdag 8 december 2009
Lussebak & fotografkort
Igår bakades det lussebullar i vårt hus, doften som sprider sig är helt gudomlig! Å, vad gott det är & barnen bara ÄLSKAR att baka :)
På em kom Nina hit & hälsade på & 1 timme senare kom Martin & hjälpte Pierre med lite eldragning. Efteråt åt vi middag här allihop, alltid trevligt med lite middagsgäster :)
Idag har jag haft en jäkla huvud & magvärk på fm, men efter lite tabletter & vila så vart det bättre. Vid 13 tiden styrde jag kosan mot Färila & Korskrogen för att hämta upp bilderna hos Anna-Lena Nordebo som hon knäppt på Noelle
På em kom Nina hit & hälsade på & 1 timme senare kom Martin & hjälpte Pierre med lite eldragning. Efteråt åt vi middag här allihop, alltid trevligt med lite middagsgäster :)
//Marina, Mamma till 3 ♥♥♥
fredag 4 december 2009
Operationen avklarad!
Ja så var det gjort då, Arons öronoperation! Tänk att ha gjort sin 1.a skönhetsoperation vid 6 års ålder!, men förhoppningsvis så var det den första, enda & sista!
Vi kom in till avd 19 på Hudiksvalls sjukhus kl 7,30 onsdag morgon den 2 dec. Han fick sitt rum direkt. Det vart rum nummer 3 (pinocciorummet). Efter att ha fått bytt om från sin rödrandiga tröja till en vit liten barnskjorta & fått Emlakräm ordentligt påkladdat på både handen & i armvecket fick han en pytteliten skvätt lugnande medel. Han svepte det & sedan rullades han iväg på sin säng ner till operation, med Pierre, Noelle & mig i släptåg. Efter ca 10 minuter började han bli bra yr & undrade nog själv vad som hände. 5 minuter senare var vi inne i själva operationssalen. Där satte de en liten plastslang i hans hand som de kunde pumpa in medicin i, sedan satte de 3 EKG mätare på hans bröst & efter ett tag fick han sovmasken lagd mot sitt ansikte, men då var han redan så borta att han inte märkte ett endaste dugg. 8,45 lämnade vi honom i läkarnas händer & ca 2 timmar senare kom läkaren Odd Lind ut som genomfört operationen & meddelade att allt gått bra & att han trodde på ett mycket lyckat resultat.
Ca 25 min senare kom de ut med Aron efter att ha bandagerat om honom ordentligt. Han skjutsades in på uppvaket & vi följde naturligtvis med efter.
13,30 började han vakna till liv även om han var rejält omtöcknad & yr. Han fattade inte att operationen redan var över utan undrade nog mest vad som hänt. Efter ca 1-1,5 timmar var han riktigt pigg, så då fick han åka tillbaka upp på avd 19 till sitt rum & där väntade TV & X-box spel på honom, precis som Pierre från lekterapin hade lovat :)
Så med det vart han sittandes flera timmar & bara spelade & spelade, men det var han värd! Pierre åkte även ner på stan & hämtade G-force bollen som vi hade lovat honom efter operationen.
Han åt sedan middag som vanligt utan några problem innan det hade han oxå ätit både glass, macka & äppeldryck, så något illamående verkar han inte ha känt av, det var skönt.
Vid 18 tiden for Noelle & jag hem, medan grabbarna stannade kvar. Då när vi åkte så gick de ner på lekterapin & lekte lite där. Aron verkade i det närmsta oberörd av operationen. På natten hade han vaknat vid 3, inte för att han hade ont utan antagligen för att han var pigg efter att ha sovit så mycket på dagen, men han somnade om ett tag i alla fall till 5,30 så det var ju inte direkt länge det heller. Tur att det var Pierre som sov över med honom som är morgonpigg & inte jag ;)
Jag & Noelle kom ner vid 9,30 på torsdag förmiddag & 1 timme senare vid 10,30 ungefär gick vi ner till öronavdelningen för då var det dags att lägga om bandaget & få en första blick av hur det såg ut & det såg ju helt fantastiskt ut! Vi vart nog alla väldigt positivt överaskade, att det såg så fint ut redan! Vi hade väntat oss 2 uppsvällda blå klumpar nästan, men de var ju hur fina som helst redan!
Efter det gick vi upp på avd 19 igen & packade ihop våra saker & sedan bar det av hem till Ljusdal igen.
Vi hade nog väntat oss att han skulle ha betydligt mer ont än vad han verkar ha. Eller snarare så tror jag att han nog har rejält ont men på något vis så väljer han att ignorera det. Han säger ibland att det gör ont å man märker lite på humöret att det inte ä på topp men han är verkligen helt fantastisk som i stort sett inte gnäller ett enda dugg. Det värsta för honom verkar vara klådan! Vi har lagt kylklampar mot öronen både igår kväll & ikväll & det tycker han hjälper, så då kör vi vidare på det :) Det finns ett ord som kan beskriva honom & det är TAPPER. Hela tiden på sjukhuset har han inte visat någon rädsla en enda gång & inte ens varit i närheten av att fälla någon tår, utan hela tiden har han haft humöret på topp & inte sett någonting som någon problem. Nä han är fantastisk vår lilla prins. Han verkar vara som sin far, dvs inte rädd för någonting & hans smärttröskel, ja den har han nog han långt uppe bland molnen för inom sig verkar han inte ha någon i alla fall....
Är så stolt över mitt lilla hjärta ♥
//Marina, Mamma till 3 ♥♥♥
Vi kom in till avd 19 på Hudiksvalls sjukhus kl 7,30 onsdag morgon den 2 dec. Han fick sitt rum direkt. Det vart rum nummer 3 (pinocciorummet). Efter att ha fått bytt om från sin rödrandiga tröja till en vit liten barnskjorta & fått Emlakräm ordentligt påkladdat på både handen & i armvecket fick han en pytteliten skvätt lugnande medel. Han svepte det & sedan rullades han iväg på sin säng ner till operation, med Pierre, Noelle & mig i släptåg. Efter ca 10 minuter började han bli bra yr & undrade nog själv vad som hände. 5 minuter senare var vi inne i själva operationssalen. Där satte de en liten plastslang i hans hand som de kunde pumpa in medicin i, sedan satte de 3 EKG mätare på hans bröst & efter ett tag fick han sovmasken lagd mot sitt ansikte, men då var han redan så borta att han inte märkte ett endaste dugg. 8,45 lämnade vi honom i läkarnas händer & ca 2 timmar senare kom läkaren Odd Lind ut som genomfört operationen & meddelade att allt gått bra & att han trodde på ett mycket lyckat resultat.
Ca 25 min senare kom de ut med Aron efter att ha bandagerat om honom ordentligt. Han skjutsades in på uppvaket & vi följde naturligtvis med efter.
13,30 började han vakna till liv även om han var rejält omtöcknad & yr. Han fattade inte att operationen redan var över utan undrade nog mest vad som hänt. Efter ca 1-1,5 timmar var han riktigt pigg, så då fick han åka tillbaka upp på avd 19 till sitt rum & där väntade TV & X-box spel på honom, precis som Pierre från lekterapin hade lovat :)
Så med det vart han sittandes flera timmar & bara spelade & spelade, men det var han värd! Pierre åkte även ner på stan & hämtade G-force bollen som vi hade lovat honom efter operationen.
Han åt sedan middag som vanligt utan några problem innan det hade han oxå ätit både glass, macka & äppeldryck, så något illamående verkar han inte ha känt av, det var skönt.
Vid 18 tiden for Noelle & jag hem, medan grabbarna stannade kvar. Då när vi åkte så gick de ner på lekterapin & lekte lite där. Aron verkade i det närmsta oberörd av operationen. På natten hade han vaknat vid 3, inte för att han hade ont utan antagligen för att han var pigg efter att ha sovit så mycket på dagen, men han somnade om ett tag i alla fall till 5,30 så det var ju inte direkt länge det heller. Tur att det var Pierre som sov över med honom som är morgonpigg & inte jag ;)
Jag & Noelle kom ner vid 9,30 på torsdag förmiddag & 1 timme senare vid 10,30 ungefär gick vi ner till öronavdelningen för då var det dags att lägga om bandaget & få en första blick av hur det såg ut & det såg ju helt fantastiskt ut! Vi vart nog alla väldigt positivt överaskade, att det såg så fint ut redan! Vi hade väntat oss 2 uppsvällda blå klumpar nästan, men de var ju hur fina som helst redan!
Efter det gick vi upp på avd 19 igen & packade ihop våra saker & sedan bar det av hem till Ljusdal igen.
Vi hade nog väntat oss att han skulle ha betydligt mer ont än vad han verkar ha. Eller snarare så tror jag att han nog har rejält ont men på något vis så väljer han att ignorera det. Han säger ibland att det gör ont å man märker lite på humöret att det inte ä på topp men han är verkligen helt fantastisk som i stort sett inte gnäller ett enda dugg. Det värsta för honom verkar vara klådan! Vi har lagt kylklampar mot öronen både igår kväll & ikväll & det tycker han hjälper, så då kör vi vidare på det :) Det finns ett ord som kan beskriva honom & det är TAPPER. Hela tiden på sjukhuset har han inte visat någon rädsla en enda gång & inte ens varit i närheten av att fälla någon tår, utan hela tiden har han haft humöret på topp & inte sett någonting som någon problem. Nä han är fantastisk vår lilla prins. Han verkar vara som sin far, dvs inte rädd för någonting & hans smärttröskel, ja den har han nog han långt uppe bland molnen för inom sig verkar han inte ha någon i alla fall....
Är så stolt över mitt lilla hjärta ♥
//Marina, Mamma till 3 ♥♥♥
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)